starka armar please

och när jag läser ellens dagbok om att hållas av starka armar så tänker jag JA JA JA jag vill bli swept away och inlindad i en kärleksfull omfamning utan nåt slags SKAV och inte behöva tänka på att morfar har cancer och ligger på sjukhus för att medicineringen gjort att hans ben svullnat upp till stora klossar OCH DET FINNS SÅ MKT KVAR SOM JAG VILL PRATA OM MED HONOM och jag vill veta mer om hans uppväxt i blekingska skogen för att förstå mig själv och hur jag formats av olika arv.

och jag läser andras bloggar och ett särskilt rött piller påminner mig om min mångåriga kärlek till pj harvey och också om hur jag blev dumpad av den första som jag verkligen VERKLIGEN fallit djupt och handlöst för med den här låten som förklaring. och jag lyssnade och lyssnade och lusläste texten och försökte förstå. jag ska skriva mer om olika sorters SKAM en annan gång, i promise. (my very own scumiga skam manifesto?)

ett samtal med min mamma i somras fick mig att inse att jag som barn faktiskt inte skämdes så mkt över min alkisfarsa förrän människor runt omkring började påpeka att det "faktiskt var förfärligt så som han betedde sig!!!" DÄR SER MAN.

neurodiversity YES

så jag snubblade över amanda baggs video "in my language". amanda baggs är, enligt wikipedia, en autism rights activist som kämpar mot ableism och för neurodiversity, om jag ska fortsätta slänga mig med hippa amerikanska termer.

OMSTART. autism är queer. normen för hur en ska vara för att passa in som mentalt "able" är jävligt snäv. utrymmet för variation är i det närmaste noll. högst upp i hierarkin återfinns den vita, straighta medelklasstrevligheten, som vanligt. men normen skaver, som vanligt. medicinering förespråkas, inte bara för den med grava störningar. jag blir så förbannad glad av att alla sorters aktivismer som gräver djupare och djupare in i normens kärna, som underminerar och STÖR.

tack amanda för din video, tack. (och vissa säger att du är en fraud, men det skiter jag i.)

queer warriorzzzzzzzzzzz

igår när klockan var typ 23 tittade jag i kalendern och insåg att det var min finaste nicavän och syster lichas födelsedag och jag gjorde det. jag ringde.

(för er som inte vet så har jag en andra familj i nicaragua, som jag bodde hos under min praktiktid där. och de bor långt ut på landet, utan el och pengar till annat än det nödvändigaste. och de välkomnade mig med öppna armar och gav mig så enormt mkt och ja, jag kan aldrig nånsin make it up to them. jag klarar ju inte ens av att ringa. ingen i klassen verkar klara det. SKULDSKULDSKULDSAKNADSKULD.)

allt var som vanligt, samma huvudvärkar och min värdpappa har varit sjuk och blivit smalare. samma epileptiska anfall. licha har nåt slags förståndshandikapp och vi är födda samma år. hade hon fötts här skulle hon kunnat läsa och skriva och sluppit felmedicinering varvat med brist på medicinering och sluppit sina epileptiska jävla anfall och att bli omyndigförklarad och lämnad av sina föräldrar. licha är en queer warrior hero, den starkaste jag nånsin träffat.

häromdagen tänkte jag på hur jag ska skriva min egen klassberättelse och på att abort blev lagligt först år 1975 i sverige och att min bror är född 1973 och att jag kunde haft ett syskon till och att jag verkligen inte borde skriva det här för sånt pratar jag och min mamma inte om och det krävs att jag råkar se vad som står på mitt eget födelsebevis för att få reda på det som jag verkligen inte har något med att göra. men jag förstår. och jag tänker på kerstin thorvall som inte skulle ha fötts om hennes pappas familj inte mörkat att han var sinnessjuk och bar på olämpliga gener och bla-bla-bla-bla-bla-Arvet-bla-bla-bla.

men jag är fan glad för min barndoms trauman, inte för svåra för att överleva, inte för lätta för att vifta bort. annars hade jag blivit normsvennig och tråkig, annars hade jag skaffat manssambo och barn och hund och bil och jobb och träningskort och ätit kött och lagat mat efter recept och haft shopping som fritidsintresse och fyllt mitt liv med ytliga saker och känt mig lycklig över allt det där. NEJNEJ. (jag är glad att jag är queer och konstig, vulgär och osmal, konsumtionskritisk och revolutionär. tack som fan för det.)

och igår ringde jag. sen drömde jag osammanhängande om relationssvek, ångest och förhoppningar.

imorrn börjar skolan, aaah gaah HJÄLP!!!1

tantattack

det har varit malmöfestival och couchsurfarbesök och fika och lady sovereign och igår insåg jag vilken tant jag har gått och blivit. nå, tänker vissa, det är väl ingen nyhet, men jag kan försäkra er om att min tantighet nått nya höjder, alltså följer här några slutsatser från de senaste veckorna: 1. jag föredrar ofta att dricka te, äta en bit choklad och läsa poesi framför alkohol och utgång. 2. jag lägger mig gärna tidigt för att kunna gå upp tidigt nästa dag och gå en promenad i skogen. 3. jag tycker att jag redan har alla prylar och kläder jag behöver och undviker därför shopping in i det längsta. 4. bakning, städning, tvättning, you name it - i love it.

för övrigt tycker jag att ni ska läsa fina lovisa eklunds diktsamling "skicka osten, jag har faktiskt cancer". igenkänningsfaktor: hög. särskilt dikten om "klass a"-människor, extremt träffsäker.

och den här mediastormen kring friidrottaren caster semenya. alltså. kan det bli tydligare att kön är en social konstruktion? queersammanbrott har skrivit bra om saken, läs det.

och skolstart på måndag. jag är lite nervös, och om det finns nån enda liten chans att det nånstans finns nån slags gud så är det nu jag ber till henom om att det i klassen ska finnas åtminstone EN (that's all i ask for) bundsförvant och partner-in-crime. journalistskolan, here i come!!!

hoppsanSA jag nåt?

bloggstorm i ett vattenglas? efter att blivit hotad med våld och kallad parasiterande medelklass-nånting (vilket ju är litet kul med tanke på vad jag brukar tjata allra mest om i den här bloggen) så tyckte jag att det var ovärt att låta mitt överilat aggressiva inlägg om en viss serie i en viss syndikalistisk veckotidning vara kvar och tog alltså bort hela skiten. (undrar varför det slog över sådär, det var nog för att jag uppfattade det som att den senaste strippen reducerar en asylsökande person från eritrea till en livlös kropp i nån slags konstig färgskala. kalla mig humörlös, men nej jag förstår inte vad serien går ut på.)

nu har jag iaf blivit länkad till från nåt slags serieforum och det trillar in besökare som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. jag är inte ute efter bråk och hoppas härmed kunna sätta punkt för diskussionen.

raskt ämnesbyte! jag har funderat en del på hur jag ska skriva min egen klassberättelse (som jag MÅSTE och velat länge och NU ÄR DET FAN DAGS) och har kommit fram till vissa key moments som ska vara med, men mer än så säger jag inte för tillfället. snart kommer det mer. tills dess, lite mer gravy train!!!! åh tänk om de kunde komma och spela på queerfestivalen nästa sommar!

älskade maja lundgren

Look! Fina tigerbilder på hennes blogg!

vegan bake-off!!

tänkte peppa lite på det där med bakning. här kommer alltså receptet på gårdagens björnbärsmuffins! inspirerat av ett av vegan-ullas smarriga recept.

Veganska björnbärsmuffins!!!
blir ca 12 st. stora muffins

4 dl vetemjöl (eller byt ut lite mot grahams- eller rågmjöl för fullkornsmuffins)
0,5 dl sojamjöl (istället för ägg)
3 dl socker
3 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
50 gr mjölkfritt margarin (gärna flytande)
2 dl vätska (soja- eller havremjölk, eller ta lite mer sojamjöl och blanda med vatten)
1-2 dl björnbär (eller andra bär, eller frukt, eller choklad, eller nötter, eller sylt eller vad du råkar ha hemma)

blanda alla torra ingredienser, häll sedan i margarin och vätska och blanda snabbt ihop till en smet. (tips: bakpulver mår inte bra av att arbetas för mkt.) smeten ska ha samma konsistens som en vanlig sockerkakssmet, så häll i mer vätska om den är för torr. klicka smeten i formar och lägg i bären. grädda i 200 grader, ca 35 minuter. när muffinsen fått en fin gyllene färg och inte är kladdiga i mitten längre (känn med provsticka) så är de färdiga.

puss&kram från husmor

the QUEERFEMINIST book dare

tänker baka björnbärsmuffins och blev helt plötsligt sjukt peppad av tanken på att tillsammans med andra på fejjan skapa en feministisk litterär kanonlista bestående av MINST 100 böcker. som svar på nån slags fejjankedjenote kallad "the BBC book dare" där man kan kryssa för vilka böcker man läst i en lista av hundra - och som vanligt har vita, straighta medelklassmän blivit inkvoterade och fyller nästan hela listan. men jag säger: so long, suckers, vår lista kommer ÄGA!!!

revenge of the surfitta

tandläkarbesök idag. i väntrummet hann jag titta en stund på skräckbilder av sönderfrätta tänder och varningstexter om vad som händer om man äter/dricker surt och syrligt som t.ex. läsk eller jos i stora mängder.

can't help but wonder, betyder det att en kan få karies av att slicka fitta?

apropå sura fittor. minns att jag sett ett helt underbart klipp där chunx från queercorebandet gravy train!!!! säger att hon får nöja sig med att mest ligga med män eftersom hon äter så mkt snabbmat (burger baby!) att inga tjejer vill slicka hennes stinky fitta. oh i love gravy train!!!!

semester & YTLIGHETSHAT

åkt båt, badat i havet, läst kerstin thorvall, somnat till vågkluck.

jag tycker om att flyta med vågorna, tyngdlösheten, avslappnade nackmuskler.

jag tycker om att läsa andras bloggar, peppande fina skrivande tänkande människor. och jag tycker om oivvio polites texter om rasism, samlade i "white like me".

för jag blir så sjukt förbannad när rasism inte tas på allvar och vilka konsekvenser det får. och jag vill bara skrika "ja!!!" när oivvio skriver om hur ingen, ingen kan undgå att vara rasist i ett rasistiskt jävla samhälle. (grejen med maktstrukturer är att de vill hålla oss omedvetna om deras existens.) jag kategoriserar människor utifrån hudfärg och tillskriver vissa människor vissa egenskaper. svarta, vita, tjocka, snygga: YTAN BESTÄMMER. klart som fan att jag är rasist. du också, jag är helt säker.

jag hatar det här förbannade jävla samhället som gör oss till ytliga konsumtionspaket. fan också. jag behöver ett nytt nummer av tidskriften slut!!! vad hände?

själsgnag ÅH GUD SÅ PRETTO

fin och semestrig loppishelg med kombos och gäng. bad i havet och bastu. icke-konsumtion och god mat. samtal och saker att se fram emot. ändå är det nåt jävla litet gnag som sitter där och det faktum att jag just nu är lite, lite sur är faktiskt inte alls acceptabelt.

kanske magen som spökar eller inte-duga-ångesten inför hösten eller tjockångesten eller så behöver jag bara möblera om lite i mitt rum för att bli nöjd och harmonisk igen. HAHA DAGENS SKÄMT.

jag skulle vilja tipsa om nånting som får dig att bli glad och kanske gilla mig lite och sen ragga upp mig när jag behöver det som bäst. men kanske är det jag som behöver bli tipsad? jag behöver en bra konsert, ett nytt musikfynd, ett lagom rus. och jag behöver verkligen ett ragg. eller rättare sagt ett zipless fuck. ÅH SOM JAG TJATAR.

jag ska ta min lilla lilla surhet och spola ner den i toan och sen bara gå och lägga mig. MEIN GOTT!!!!!!!!!!!!!!!

ps. jag kanske borde byta namn till "zipless fuck" på qx?? ELLR INTE.