drömmar och sökord

apropå de weirda drömmarna... imorse vaknade jag mitt i ett scenario där jag blivit på smällen av ett ex efter sex som var så fabulöst att jag inte ens behövde bli inseminerad (som var planerat). men jag var tillsammans med min kusin (??) och skulle uppfostra barnet tillsammans med henne. kanske fick kusinen vara med eftersom hon faktiskt har en liten en. även om den var weird så var drömmen iaf mestadels väldigt pepp. ANYWAY.

några exempel på saker som folk googlat på för att hitta hit:
concha betydelse
cornelis vreeswijk sexism
evig vänskap (<- min favorit!)
fake näspiercing
kerstin thorvalls barn gift
pernilla august
tomathora

på nåt sammanfattar googlingarna bloggen rätt väl.

SAKNAD

why is it att så fort jag dricker det minsta lilla (nu: en folköl) blir jag sjukt förbannat blödig och fylld med saknad och vill helst av allt sätta mig på närmaste flyg tillbaks till nicaragua och min lånefamilj där eller åtminstone ringa dom vilket jag nästan aldrig gör och inte kan göra när jag druckit för då kommer jag bara säga konstiga saker. äsch vilket meningslöst inlägg.

de senaste veckorna har jag vaknat av konstiga drömmar. jag undrar vad som hände med den här sommaren? ibland har jag lust att bli bitterflatan och fläka ut ALLT ALLT om ex och [objekt för min åtrå] och gud-vet-vad. men det går bara inte.

jo jag kan skriva om bruden som jag dejtade ett tag i LA för hon fattar ju inte svenska. (i usa dejtar man.) hon ska flytta till san francisco och är lite galen. (hon berättade att hon blev sån efter en extra vild knarkhelg.) och herregud vad jag vill åka och hälsa på henne. av nån konstig jävla anledning gillade hon mig fastän jag var världens tråkigaste när vi hängde. och vi åt mest pizza, tittade på film och porrknullade så jag fick ryggskott och världens eksem på vänstra ringfingret som inte försvann förrän långt senare. (för några månader sen fick hon veta att hon har den kroniska sjukdomen lupus som är hemskhemsk och ger eksem och påverkar immunförsvaret, men som inte smittar.)

hon har världens finaste blå blomma tatuerad på ena handleden och är sjukt generös och snäll. jag hatar avsked, jag hatar att sakna. jag är sjukt förbannat dålig på uppbrott och gå-vidare. FAN. jag pendlar mellan att vilja komma nära och inte vilja. jag ska lyssna på mitt spotify-soundtrack och PEPPA UPP.

det sociala spelet

sommarkurs idag. jag och charlotte pratade om det förbannade jävla sociala spelet, att man måste va medelklasstrevlig och socialt välanpassad och hur alla dömer på en split second (YTA YTA YTA) och hur sjukt trist det är att känna hur gamla försvarsmekanismer från mobboffertiden sitter i så jävla hårt att en måste tvinga sig själv att prata med dom som en ofrivilligt men direkt dömer ut som töntar. SATAN JAG VILL INTE VARA SÅN!!!! VILL INTE VILL INTE. men jag är åtminstone inte falsktrevlig.

och jag tänker på audre lorde's text "the uses of anger" om att vända ilska över förtryck till något konstruktivt. min ilska över det sociala spelets ytliga jävla förtryck? jag vet inte. jag tänker rätt ofta på den texten. kanske för att jag vill vara sådär arg och stå för det.

kränga slöjd på möllevångsfestivalen var kul. mest glad blev jag nog över att byta till mig en snajdig kasse med cyklar och ett snajdigt virkat mobilfodral. här tänkte jag lägga in ett foto men pallar inte. kommer kanske imorrn. eller titta på slöjdbloggen för en uppfattning.

hyllningssång till menskoppen

egentligen skulle jag skrivit om antikonsumtions- & klasskampspamfletten jag gjort och om att jag läst hur mkt female masculinity-gurun judith jack halberstam äälskar brüno och därför måste omvärdera och ladda ner filmen, men det får bli nästa gång.

det här är en hyllningssång till menskoppen. jag har haft min menskopp i ca 3 år. aldrig har hen svikit, aldrig har hen läckt eller ramlat ut eller gjort det minsta pip ifrån sig. levde vi i egalia är jag säker på att menskoppens uppfinnare skulle få nobelpris. (eller curiepris kanske det skulle heta, eller nobel efter anna nobel, tönten alfreds balla syrra.)

min menskopp kommer att leva ett långt lyckligt liv, spara naturen på mkt plast och skräp och mig på konsumtion av (nazi)renlighetsidealets sanitetsprodukter. ibland glömmer jag till och med bort att hen finns. och jag glömmer att jag ens har mens. för hen märks inte och hen känns inte. menskoppen är lätt att ta ut och lätt att göra ren och när jag inte har mens sover hen i en fin liten tygpåse i badrumsskåpet. menskopp kan du köpa på internet, googla så hittar du flera som säljer. min menskopp heter leslie, vad heter din?

det här är inte min menskopp, det är en ny och oanvänd som vilar tryggt i någon annans hand:

idag har jag borrat en helvetes massa frön och bönor och gjort halsband för slöjd manifestos räkning. måste bara hinna formulera något slags statement för att överhuvudtaget kunna stå för att SÄLJA prylarna också. ett paradoxalt anti-konsumtions-statement. MEN JAG GILLAR JU PARADOXER.

det ska handla om varifrån fröna och en del bönor kommer (nicaragua) och om kapitalismens våld mot människor där. och om hur vi, det globala nord, är så FETT JÄVLA ANSVARIGA. det ska handla om hur goda, fina och bra bönor är! men också fråga sig om det är rätt att göra smycken av mat. och det ska handla om ifall det är nån skillnad mellan att göra smycken av mat och köpa plastpärlor på H&M. och om allting egentligen är en del av samma kolonialiserande våldsutövning. OM ATT KONSUMERA EN STIL PÅ ANDRAS BEKOSTNAD. om konsumtion. om yta. om fuck-it-all. plus nåt veganrecept såklart.

jag måste bara skriva det också.

baltresan

euhöjdare träffas i stockholm för att hamra ut riktningen för eu:s rasistiska (anti-)asylpolitik. på radion säger en reporter att man nu vill att flyktingar ska behandlas LIKA i alla eu-länder, för som det är nu får vissa bo i läger medan andra (dom i sverige...) har det rätt så bra. (jag refererar bara vad hon sa.) jag undrar om reportern egentligen vet nåt om hur asylsökande har det i sverige. och såklart om likabehandling innebär auschwitz för alla. (eller ja, det fattar vi väl att det gör.) hej och hå reporter, ta ställning mot etablissemanget nån jävla gång då! och jag undrar såklart lite varför jag sitter här och inte är i stockholm och demonstrerar.

nån gång ska jag iaf göra den här lilla resan. känns särskilt aktuellt nu efter att litauens homofoba nya lag gått igenom. och couchsurfing är verkligen the shit.


Visa Baltresan på en större karta

sweet brevväxling

jag skrev ju ett brev till kerstin thorvall. för att jag blev så förbannat tagen av hennes när man skjuter arbetare att jag bara var tvungen att förklara min tacksamhet och kärlek. och finaste, finaste kerstin, hon svarade! (klicka för förstoring)

jag ska självklart läsa diktsamlingen och skriva tack tillbaks. så sjukt jävla fint gjort.

nånstans har jag förresten skrivit att jag tycker om fuldans och veganbakning. häromnatten kunde jag inte sova, då steg jag upp och fuldansade för mig själv till den här och den här. och tänkte lite på tabben jag gjorde när jag bodde typ två kilometer från ucla-psyket där britney var inlagd och INTE skickade blommor. hon blev ju utskriven i förtid. jag hade tänkt... damn.

jag har iaf bakat idag! bildbevis finns på slöjdslidan. pusspuss.

kvinnans liv börjar efter 50..

läser susanna alakoskis svinalängorna om underklassuppväxt i betongförort. funderar lite över "trenden" av uppväxtlitteratur innehållande smått ovillkorlig kärlek till alkoholiserade arbetarpappor, tänk lo kauppis bergsprängardottern som exploderade och åsa linderborgs mig äger ingen. båda SJUKT BRA böcker, särskilt lo kauppis. (LÄS FÖR HELVETE!)

men ibland förtjänar den där pappan en fet jävla käftsmäll. jag har svårt för romantisering av alkoholiserade män. visst, det är samhället det är fel på, jag är helt med, men nåt jävla ansvar får MAN väl ta för att man beter sig som ett stort jävla as mot sin familj. thanks but no thanks. (själv har jag bett min farsa dra åt helvete ett antal gånger.) (jag laddar för att sträcka ut en ärlig hand.)

parentes: en annan grupp ofta (mer eller mindre) lätt alkoholiserade män är de så kallade "trubadurerna". tack liv strömqvist för din sågning av det homofoba sexist-aset cornelis vreeswijk i einsteins fru!! trubadurer ligger för övrigt hyfsat högt på min "när revolutionen kommer"-lista. ja ni fattar säkert.

i alla fall så slökollade jag häromdagen på nån slags sommarunderhållning på svt där pernilla august berättade att hon ska regissera kommande filmatisering av just svinalängorna. i sällskap av bland annat amelia adamo kom hon sedan till slutsatsen att just regissör är något hon inte hade kunnat bli tidigare i sitt liv, eftersom det kräver att en går upp i jobbet så fullständigt att en inte har rum i sina tankar för matlagning eller barnhämtning eller nånting annat som yngre kvinnor ägnar sig åt.

ursäkta mig, men hur i hela helvete kan hon få sitta och säga sådär utan att NÅN i panelhelvetet ens kommenterar att hennes man heter bille august och är en jävla mansregissör som fan inte gett upp sin karriär för att snyta deras gemensamma ungar. och rolf lassgårds jävla flin. FY FAN. och österlenspublikens jävla flin.

jag önskar att pernilla bara hade ställt sig upp och skrikit att vi måste krossa hela jävla kukpatriarkatet så att hennes dryge man äntligen tvingas fatta vad hon offrat för hans jävla karriärs skull. ååååååååh. bille august, one more man to the list.

faktakoll: det visar sig att pernilla august inte längre är gift med bille august. men det visar sig också att han erkänt att han är en sexmissbrukare med bergman-komplex. så han kan lugnt stå kvar på listan. och heja pernilla!! hoppas på en sjukt bra film.

cliffhanger tills imorrn:

svaret. från. kerstin. thorvall!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

klassmarkörer

under senaste tiden har jag lagt en inte helt oansenlig mängd tankekraft på KLASS. det är nånting jag vill komma åt, nån slags INSIKT, förhållningssätt, strategi, pepp, jag vet inte.

jag har blivit anklagad för att identifiera mig alltför starkt med en arbetarklass som jag inte längre helt tillhör och vara alltför aggressivt kritisk mot den medelklass som jag själv till viss del blivit en del av.

obs:
THIS IS NOT A FÖRSVARSTAL.

några saker har jag varit tvungen att inse:

1. den akademiska världen är inget för mig. jag kan aldrig bli doktorand. jag behärskar inte språket och koderna. människor som gör det får mig mest att må dåligt.

2. jag kan inte ta en debatt. återigen, den retoriska skolningen och självförtroendet fattas.

3. när jag blir ifrågasatt hamnar jag ibland i nån slags försvarsställning och blir helt stum, alt. hävdar att jag har RÄTT och att jag inte vill diskutera saken, alt. tänker att det nog är JAG som är dum i huvudet och inte idioten som hackar på mig.

4. jag trivs bäst med fellow klassresenärer. dom som, precis som jag, har en fot i vardera läger. möjligtvis med ÖDMJUK medelklass eller medelklass som på andra grunder befinner sig i något slags "gränsland" (kultur, sexualitet, kön, ability etc etc) eller har kommit till så mkt politisk insikt att de fattar att de ibland gör bäst i att bara hålla käften och låta nån annan prata.

5. jag MÅSTE tala om klass HELA TIDEN annars går jag under.

när jag läser litteratur om klass känner jag mig sedd.

maria jansson i "tala om klass" (red. alakoski & nielsen):

"Bland annat diskuterade föreläsaren den så kallade snedrekryteringen, det vill säga att barn till akademiker utgör lejonparten av de studerande på universitetet, medan 'arbetarbarn' endast utgör en mycket liten del. Föreläsaren påpekade också att arbetarbarn oftare går yrkesinriktade utbildningar, eftersom de vill att studierna ska löna sig. Undantaget då en liten grupp arbetartjejer som går långa, besvärliga, humanistiska utbildningar som inte ger några jobb alls, förklarade han med skämtsam ton. Alla skrattade. Jag med, till en början." (s 75, min kursivering)

6. min mammas politiska medvetande och bildningsambitioner + min farsas bortslösade intellekt (i all sin galenskap) har skapat ett alldeles för stort och betungande behov att bli den första i släkten som på allvar behärskar FINKULTUREN. skriva en bok, bli erkänd.

7. vad jag inte insåg var att vissa dörrar förblir stängda om man inte föds med nyckeln i hand eller tillhör en av de exceptionella undantag som fixar att murbräcka sig in i finrummen. jag är inte en av dem.

8. jag reagerar ofta med att blir ledsen istället för att bli arg när någon behandlar mig illa. kanske handlar det om inlärt beteende från en mamma med dåligt självförtroende och en från(icke-)varande galenpanna till pappa med sin komplexa historia av misslyckanden och självhat.

9. klass är en jävligt känslig fråga. många vill inte prata om ämnet.

VILL DU?

avgrundsvrål

jag läste en krönika av alexander chamberland om ytlighet och queervärlden. den gjorde mig glad men ARG och jag tänker på att det låter så himla lätt och härligt att släppa sina egna fulnojjor och normativa syn på skönhet MEN DET ÄR INTE LÄTT.

jag blir så fucking förbannad på att det ofta är samma brudar som är alternativ-queer-snygga som var de snygga brudarna på högstadiet. de som får mest uppmärksamhet, som tar täten. (tack gud är det inte alltid så, men alldeles för ofta.)

det handlar om djuptdjuptdjuptgående samhällsstrukturer, det handlar om hur KROPPEN är konstruerad och hur den värderas. lookism är rasism. lookism är ableism och ageism och klasshat allt förpackat i en. jag vill att queer ska vara nåt annat än en nyliberal snygg&ball-teori för vita medelklasskids.

jag har bestämt mig för att begränsa min konsumtion av kläder till nästan ingenting. för jag har insett att konsumtion enbart är SKADLIGT för min hjärna. att jag luras att tro att jag kan köpa SNYGGHET. men vad händer? istället börjar jag fundera på hur jag kan modifera KROPPEN. en piercing till, tatuera mig, färga håret? ("åh ve, hur ska jag nu bli sådär snygg som jag måste va för att få knulla?") och jag önskar att det var lika lätt för mig som det verkar vara för alexander c att skita i det där och vara stolt över sitt fulsnygga jag. (kanske är det egentligen inte så lätt för honom heller.)

jag blir förbannad när queer reduceras till ett VAL. det om något är ett resultat av nyliberal hjärntvätt. att bryta normer kring kön handlar inte om att bara bestämma sig för att klä sig i andra kläder, ta på sig en genderbending outfit och så är det hela klart. (bara vi gör det tillräckligt många gånger.)

identitet är inskrivet på kroppen. det betyder inte att kön, ras, sexualitet inte är sociala konstruktioner. i firmly believe that they are, men våra kroppar existerar i ett samhälle som utövar våld mot vissa av sina medborgare, mot icke-vita, mot underklass, mot kvinnor, mot funktionshindrade, mot homos och transpersoner. våldet påverkar kroppen, arbetarklassen dör i förtid. fula tar mindre plats i aktivistsammanhang.

(det stavas privilegium.)

vi i queerrörelsen måste fundera över våra egna privilegier och hur vi agerar utifrån dem. vi måste vara medvetna om att alla inte har samma bakgrund, samma förutsättningar, samma frispråkighet, lätthet till fest och kamratskap, samma pepp. och varför det är så. och trots att du kanske har en väldans massa att säga måste du ibland bara vara tyst så att de som inte vågar ropa högst får en chans att höras.

(väljer du dina vänner utifrån hur snygga och coola de är, kommer du nånsin förbi ytan?)

jag tror på queer. på en mångröstad fet jävla våg av aktivistqueers. jag tror på att problematisera, dekonstruera och rekonstruera. men jag tror också på det ONT som har gjorts och görs mot många av oss. som gör det hela svårt, förbannat svårt. som gör att vi handlar på vissa sätt; sätt som är inlärda av vår kropp och inte alls särskilt enkla att programmera om.

extended status update

dear fejsbuck.

darling dear, you deserve more than just a few lines. min heterolängtan är definitivt över. men jag är fortfarande ett socialt inkompetent as när det gäller mänskliga relationer (katter kan jag däremot hantera). och jag har gjort mitt första aktiva drag på qx på EVIGHETER.

det var trevligt att grilla igår.

förvånansvärt många har redan hittat in på den här bloggen, det gör mig glad. och man FÅR kommentera, gör det gärna, det är väldigt ok att bara säga "hej".

jag läste i förra numret av arbetaren om elin wägner och kvinnors möjligheter till yrkesliv och karriär under slutet av 1800-talet. vilka kvinnor pratar du om egentligen? jag blir fruktansvärt besviken när till och med arbetaren saknar vettig klassanalys. jag skiter väl i vad borgarkärringarna sysslade med!! gimme some hardcore klasskamp baby, that's all i'm asking for.

sa jag att jag skrev brev till kerstin thorvall?

Revolutionen MÅSTE komma

annars går jag under.

tänkte tillägga för dom inte redan invigda att det som menas med mina två tidigare bloggar är hysterikan-i-nicaragua.blogspot.com (om mina fem månader som praktikant i nicaragua) och awesome-i-la.blogspot.com (om mitt år som utbytesstudent i usa). SÅ VET NI DET.

idag till panduro för att köpa mer MER slöjdmaterial, sen borra bönor och göra halsband. känner mig asocial på det sättet att jag inte orkar/har lust att ta kontakt, kanske är det DU som måste ta initiativet. pyssel är en lämplig aktivitet.

titta gärna på Slöjd Manifestos hemsida. dyke, just do it.

PUSS&KRAM

Vafalls?

Tänkte det var dags att plocka upp bloggtråden igen. För skojs skull har jag importerat alla gamla inlägg från mina två tidigare bloggar. Om ni undrar vad "framfall" är så läs här (och häpna):

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Livmoderframfall/

Nerkladdat 28 juni

Ska starta ny blogg, kalla den "framfallet". Nästan som "förfallet". För att minnas vad generationer av hårt arbetande, barnafödande kvinnor genomlidit för att jag skulle kunna bli den förbannat priviligerade, smått neurotiska klassresenär that i turned out to be.

Längtar till Malmö för att väckas ur heterodvalan. Heterolitteratur, hetero-tvserier, en liten gnista av en längtan att ta mig an DEN utmaningen, tämja en mansbest, föda hans barn, ja ni vet, fast inte som nån jävla martyr utan som en triumferande Inanna, sumerisk krigsgudinna. Men jag vet att det är sjukt jävla osunt, därför måste jag HÄRIFRÅN. Kanske hittar jag nån het malmöbrud att stalka istället som en annan sjuk jävel.

Häromkvällen tänkte jag så mkt på min nicaraguanska värdfamilj att det värkte i bröstet och jag fantiserade om min återkomst och att jag skulle ha klänning på mig då.

Meningen är att skapa, stilla oron, vara lugn. När jag är borrar är jag lugn. Borra i bönor, borra i frön, borra i heteropatriarkatets, fantasin flödar.

Bitterfittsyster Lina har varit här och det var fint. Jag försöker lyda punkt fyra av Karin Nielsens överlevnadsstrategier (ur "Tala om klass"):

Jämför dig inte med medelklassbarn. Hitta klasskompisar att spegla dig i och samarbeta med.