måndagen den 26:e januari 2009

FORLAMNING

jag maste borja har. har saker att skriva men kanner mig totalt javla forlamad och med andan och graten i halsen och alldeles for hog puls for att kunna fokusera. idag projektet "kvinnor som deltog i revolutionen" och jag har intervjuat och kvinna nummer ett pratade om sin kamp och allting var frid och vi ska halsa pa henne igen men de andra ville inte prata och jag kande mig som varldens fortryckarbov och ville springa darifran och igar var jag i kyrkan med min familj och horde dom skriksjunga och bete sig allmant harligt och min pappa dansade vad som kan liknas vid svensk technodans med ena naven knuten i luften och den sjalvgode prasten predikade om vikten av att ga upp tidigt pa morgonen for att be och drog paralleller mellan republikens president och gud ("till bada ar det svart att fa audiens") och sen holl min mamma med om att det ar konstigt att maennen (som sitter till hoger) alltid far borja att rosta nar det ar val i forsamlingen och pa kvallen fick jag bekraftat att nyliberalism ar lika med satan nar min pappa pratade om det "utbredda system av ondska" som landets fattiga just nu lever i, apropa att en kvinna i byn dott av en mystisk sjukdom (orsakad av morka krafter) som gjorde att hennes mage svullnade upp, och jag sa att fattigdomen orsakats av det ekonomiska systemet; nyliberalism, och min pappa sa att satan och nyliberalismen ar samma sak och jag holl med. och jag laser chockdoktrinen och mar illa men kanner i alla fall innerligt att jag har lamnat det stadium av desillusion infor Kampen som jag befunnit mig i ganska lange och det ar NODVANDIGT OCH BRA men sa enormt personligt och svart att jag inte vet vart jag ska ta vagen. och jag ar fast i byn praderas till klockan sex och forr eller senare maste jag skriva raggningsbrev infor vara folkbildningsworkshops i malmo och renskriva mina anteckningar men kanske forst efter lunchen om jag inte lagger mig och lipar i ett horn eller far ett hysteriskt utbrott eller jag vet inte vad. imorse strax innan jag skulle ta bussen fick maritza ett epileptiskt anfall och jag satt precis bredvid och sag hur hon tittade pa mig strax innan hennes hjarna verkade fa kortslutning och hon ramlade ihop och jag hjalpte till att fanga henne och det forsta hon sa nar hon aterhamtat sig och jag kramade om henne var "ak inte" och da var det jag som fick kortslutning fast i hjartat och dom har berattat att hon fatt anfall forut efter att jag akt ivag och jag forsokte saga att jag visst kommer tillbaks redan ikvall men hon ville inte tro mig och jag forstar varfor och jag vet att hon far anfall med jamna mellanrum och det har ingenting med mig att gora men jag kanner mig anda sa forbannat SKYLDIG.

SATANS HELVETES JAVLA SKIT!!!!!!!!!

PMS HAR JAG OCKSA!!!!!!!!!!!!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar