fredagen den 21:e november 2008

Forsta veckan

Mika och jag skrev en text till Glokalas hemsida och sa skrev jag en egen prettotext. Dags att satta punkt och ga vidare. Har kommer min text iaf.

Min praktik, forsta veckan

Jag har slussats fran Managua till landsbygd till stad till kaffeplantage.
Fran stormote med jordbrukskooperativet och handledare Rosaplinas lovord om skandinavers starka solidaritet och punktlighet till familjen som valkomnar mig som deras long lost son:
– Hon ar m-i-n d-o-t-t-e-r, sager mamma Rosa nar forstandshandikappade systerdottern Maritza kramar min vitbleka arm och tittar fragande pa oss bada.

Det blir kvall och jag undrar forsiktigt om kriget. Pappa Rosalio suckar tungt och berattar om en flygattack och barn som dog. Jag forstar inte allt men vill inte halla kvar vid amnet just da. Nar Rosalio sen smeker omslaget pa min dussinqueerpocket och viskar “vilken vacker bok” fragar jag mig vad jag egentligen har dar att gora.

Pa kaffeplantage, studiebesok med Rosalpina. Ingenstans ser vi till “el patrón”, anda ar hans narvaro pataglig. Samma familj har agt haciendan sedan kolonialtiden, samma harda hand. Har har arbetarna inte lyckats organisera sig – el patrón star emot och de tillfalliga arbetarna for svarorganiserade.

Vi ar med pa inspektion med arbetsministeriet, Lisseth som ar inspectora laboral fyller noggrant i sitt protokoll med standardfragor. Och far standardsvar. “Finns det nagon diskrimination pa den har arbetsplatsen?” “Nej sjalvklart inte.”

Kokerskan har varit uppe sen klockan ett. Hennes ogon ar tariga av sot och rok. Dagen varar till klockan tio pa kvallen. Hon jobbar ensam, far aldrig sova ut? Sover i ett litet skjul tillsammans med manga andra.

Vad ar var roll i det hela? Nanting hander med oss nar vi stiger in en verklighet sa langt fran var egen, fran naivt glada och nyfikna till tysta, smairriterade, vilsna. Vad gor det for gott att vi kommer har och fotograferar barn vars nasor aldrig slutar rinna pa grund av de bekampningsmedel de utsatts for? Vad hjalper det att vi halsar snallt pa mannen som ar sjuk och darfor gar miste om sina 30 kronor i dagspenning? Varfor tar vi kort pa honom och hans barn pa Rosalpinas uppmaning trots att hans ogon skvallrar om att det faktiskt inte ar ok?

Dagen efter, vi slussas till en annan hacienda, dar arbetarna lyckats organisera sig och vi ska gora filmen som ingar i vart forsta projekt.

Varfor maste jag mota de har tva starka kvinnorna med en videokamera och en varld mellan oss? Fem minuter liv, vem tror jag att jag ar? De inovade fragorna som bortblasta, naken framfor riktiga levande manniskor som jag tvingas reducera till en minuts klipp som kanske kommer laggas ut pa youtube. Vad ar min roll i det har?

Just da kanner jag ett behov av att fly till en varm famn, ett somnigt knull, berusning bland alskade bitterfittsystrar. En mer priviligerad verklighet, en verklighet “narmre” mig. Jag skriver en liten text for min egen skull, for mitt psykes skull och funderar over vem som ar el patrón over mitt liv? Jag ringer till min nya familj, mots av:
– Det glader mig verkligen att du ringer.

Han verkar mena det, sjalv kanner jag inget annat an skam och vit javla likgilitighet. I Sverige har jag en pappa som ocksa bar pa en sorg. Jag funderar en stund pa Arvet. Ar glad over att jag just nu faktiskt vill vara har och inte nagon annanstans. Ar sugen pa nasta veckas tankar.

onsdagen den 19:e november 2008

kaffe och trott

lite trott lite finnig lite irriterad. idag var vi pa inspektion av kaffeplantage, rosalpina ager. ska jag skriva kronika ska jag strunta i det? omotiverad? humorsvangning men inte pms an eller?

nu lyckades jag iaf antligen fa skype sa ja kan prata med my. wii. lite gladare. nya tag.

aah helt absurt har sitter jag pa internetcafe och hor knappt vad my sager och i bakgrunden ar det ett javla panflojtsmedley. haha!

måndagen den 17:e november 2008

TVA UFON GOR ENTRE

underrubrik: det ar inte latt att gora ratt

<- mika och jag har dopt var praktik! nu sitter vi pa internetcafe i jinotega och vantar pa att var handledare ska atervanda fran mote i matagalpa som hon blev blixtinkallad till. egentligen skulle vi traffa kaffeodlare men det far val vanta tills imorrn. bussturen fran familjerna hit tog harliga 4 timmar, men nu ska vi iaf vara har tills pa fredag.

nar jag lag och forsokte sova i fredags pa min trabank till sang sa tankte jag att det har fan ar det konstigaste jag nansin varit med om. men konstigt pa ett harligt satt. HUMOR. jag bor med 10 pers varav en ar en jattetjock bebis och en ar en underbart go tjej som ar epileptiker och mentalt funktionshindrad eller vad man ska kalla det, familjen kallar henne "sjuk" men det kan jag inte halla med om. mamman gillar mig starkt (jag maste ringa ikvall) och hatar liberaler ungefar lika mycket som hon alskar gud. vilket ar MYCKET. well, om det innebar att man kan satta likhetstecken mellan satan och liberaler sa ar jag helt med. men gud tycker jag vi kan lamna utanfor det hela.

helgen har varit helt hysterisk med total genomgang av alla mina prylar, och da menar jag verkligen ALLA mina prylar, fran minsta strumpa till backpacken. (nar jag skulle packa upp stod halva familjen och slet i sakerna for att hjalpa mig) igar var jag tvungen att visa samtliga grejer som jag har i min necessar och forklara vad allt var. da tackade jag gud (man far passa pa) for att jag iaf inte tagit med nagra kondomer.. men alltsa, nu ar jag ju en av dom som packat med mig MINST antal prylar - anda kande jag i helgen att jag slapat med waay too much. allt allt allt tittar dom pa (alltid typ fyra at gangen) med beundran och bade jag och mika kanner ett gemensamt stort FAIL. hur ska man inte kunna tanka "vafan gor jag har?" nar den smatt sorgsna pappan i familjen forst sager nat om allt hemskt som hande under kriget och sen tar upp en av mina dussinpocketbocker, smeker omslaget och viskar tyst "vilken vacker bok.."?

mika och jag ska gora en inofficiell utstallning om var praktik dar vi ska presentera samtliga FEL som vi lyckats bega. som idag nar vi gav en kaka och socketuggummi (som vi fatt istallet for vaxel) till barn som tiggde pesos precis efter att vi misslyckats med att mata en hund med skinka som vi av misstag fatt pa vara lunchmackor (hunden ville inte ha, skinka lag kvar pa marken). heja bistand, heja sverige!

i veckan ska vi lyckas filma lite material till LAG:s julinsamling. PEPP PEPP nu javlar. jag glomde forresten beratta om baseballmatchen som anordnades igar, precis runt hornet fran mitt hus, dvs pa en aker. (det ar forresten gudomligt vackert i El Tigre.) hansalbin bara skrattade nar vi pratades vid pa telefon. jag slapp iaf ga i kyrkan. nasta sondag har jag nog ingen ursakt.. forhoppningsvis och med storsta sannolikhet lugnar det ner sig i familjen efter hand, i helgen hade jag standigt typ 3-4 pers efter mig som tittade pa allt jag gjorde. jag tror de ville att jag inte skulle kanna mig ensam. mest av allt kande jag mig som ett stort ufo..

fredagen den 14:e november 2008

bienvenidas a jinotega

nu ar jag och mika i jinotega efter tva dagars intro med handledarna och atc. imorrn aker vi vidare till vara familjer ute pa vischan. roligt och lite laskigt och har ar valdigt fint och bergigt och SVALT och skont. vi har planerat besok pa kaffeodling, intervju med revolutionstanter, keramik med indiantanter, sex&samlevnadsworkshop med ungdomar, jobba i dagiskooperativet etc. etc. snart ska vi ata gallo pinto med handledar-rosalpina som skriker "bov" at liberalerna som tjafsar om valresultatet i managua. hon ar harlig och LYSSNAR och LITAR pa oss. spanskan kanns sadar men maste man sa maste man. snorig har jag lyckats bli ocksa sa hjarnan kanns som ludd men det gar val over. puss

onsdagen den 12:e november 2008

kort rapport

lite full lite sexprat lite allt och inget. imorrn mote med handledare och organisationen sen mot sherwoodskogen!!! (praktiken) angst, gladje, hopp, tvivel, allt allt och alkohol. nej jag ar inte lars demian men kanske lite anda. puss&kram

måndagen den 10:e november 2008

battre humor!!

har snackat lite skit, skrattat at att vi blev hysterihamtade fran internetcafeet for att nan blivit skjuten pga valet. fast inte har utan i fucking managua dar vi inte ens ar... galet!! nu ar vi iaf tillbaks och ja chattar lite med my och det ar fint eftersom alla andra satt att kommunicera totalt vagrar att funka.

igar sjong ja och charlotte allsang till "we are the world" i var oh va ratt det kandes. det kallas HUMOR. tank om klassen kunde gora en cover pa den laten som efterarbete. det hade varit sa fett javla RATT. haha!

la concha betyder fitta

jobbig drom om utanforskap och att bli utskalld av vanner till vanner.. tittat pa kommunalval idag, helt ok roligt men kanner mig olustig. trott pa att rora mig i grupp, samtidigt jobbigt att ja kommer sakna en del av dom som aker till honduras pa onsdag. sakna att PRATA PA RIKTIGT. vill smaprata med nan hemifran men skype verkar ju inte funka, latt irritation. nervos? bara 2 dagar spanska till. radd for att inte orka va social? splittrad.

lördagen den 8:e november 2008

internet is slow in la concha

day 3 at our spanish school "la mariposa" in a village called La Concha, about 45 min from Managua. this morning we went riding and guess what - i almost fell off the damn horse!! just my luck i say, and it happened right after i started feeling really comfortable and secure... i guess there was some miss-communication going on there between me and horsie boy. but apart from that it was nice, we went up to see el volcan de masaya - great view and nice company.

just imagine us, 12 gringos, travelling around in fucking minibus that says "spanish school". there you have our excursion tomorrow to granada. haha! but next week we leave for our different pueblos, and then it's tourist bus no more!! jinotega here i come.

tisdagen den 4:e november 2008

kansla och okansla

valdigt fin helg, valdigt glad och ovanligt lugn & o-orolig jag (jamfort med annars pa resande fot). pa marknad i masaya igar, kopte inte mkt men valdigt kul att aka buss dit och aka pa avslappnad utflykt i allmanhet. idag mer intro pa casa sol, lite om skrivmojligheter och det kanns bade bra och stressande. vad hander om jag inte pallar, inte vill men anda vill? och krampen? lugn ar nog kodordet, det kommer om det kommer och om jag tycker att det ar KUL och PEPPANDE, inte angst.

och jag maste fa saga att jag ar tror att my och jag kommer ha en helt annan och kanske inte alls sa valdigt nara relation nar jag kommer hem. det ar liksom helt och totalt slut, aven om det svider lite sa ar jag arligt talat ratt glad ocksa. jag menar jamfor med hur jag madde vid den har tiden forra aret. herregud. aldrig mer. fast jag saknar henne saklart.

snart lite allvarsnack med min parkamrat? det verkar va kvallens tema. konflikthantering och sant. imorrn sista dagen har och sen inte internet pa ett tag, finns inte pa spanskaskolan. men jag skriver val sa ofta jag kan, fast det ar kanske inte sa ofta och langt blir det nog inte. men skriv garna till mig for da blir jag glad. pa facebook eller karinolsson@ucla.edu. jag har mobil har ocksa men vet inte sms kommer fram, kanske gar det att skypa till den om nan har lust. +505 9083830.

puss&kram

söndagen den 2:e november 2008

period pains and happiness

so it¡s 8 o'clock and i decided to get up because the damn period pains kept me from sleeping. arrg. anyway, yesterday started out pretty lame - we spent like 2 hours just WAITING to take blood samples for our visas and then we waited almost as long to get food in a shady restaurant by the hyper-polluted lago de managua, hah.

anyway, things could only get better after that... at night i went for food with dear charlotte and dear jennie (my roomies at the hotel we're staying at here in managua) and all of a sudden this weird upper-class looking lady came up to us and started talking.. she was definitely on something, like valium or whatever, but yeah so she told us about our star signs (the only thing she had to say about scorpio was "possessive", LOL!) and about her HANDSOME SON and wanted us to come visit her and become her best buddies... well she was sweet and really really happy in a weird sort of way, and as long as it's weird women that want to chat with us i totally don't mind, haha.

so later some of us, like 8 out of 12 or something, went to a bar to have some drinks and this gay guy who's friends with our coordinator (or wants to be friends with..) showed up and my buddy mika (she's gonna stay in the same pueblo as me when we get out to our internships) started saying she wanted to go to a GAY CLUB and all of sudden it was decided and we went around the corner to what turned out to be an almost packed disco with a karaoke bar upstairs, haha. so the day ended much better than it started, to say the least! (though i won't count the version we did of "i will survive" to one of my best singing performances, lol.) and mika and i decided that we're gonna try and visit some queer organisations once we're settled in our pueblo (after our christmas break) and yeah i'm totally excited!! yeay! :D

lördagen den 1:e november 2008

Landat i Managua

Tankte att det kunde vara vart att iaf forsoka fortsatta bloggtraditionen. Igar landade vi i Managua och bor nu pa hotell med gratis internet under nagra dagar. Kanske ar det inte sa troligt att jag kommer ha mojlighet att skriva sa ofta under resten av praktiken, men nan halsning kan det val atminstone bli. Forhoppningsvis blir det dessutom en hysteriblogg som vanligt!! Men anda ar jag ovanligt lugn. Lite stressad over spanskan och min nervositet, men en sak i taget och det loser sig. I helgen ar vi lediga och ska pa utflykter. I nasta vecka blir det spanska. Om jag jamfor hur jag mar nu med hur jag madde for ett ar sedan ar det (nastan) milsvid skillnad. Bara nagra tvangstankar aterstar och jag kan slappa. Lets keep in touch.